Ammerån - ett abborrvatten?
Text & Foto: Per Persson
Att
Ammerån är ett bra harrvatten är känt men hur många
känner till att där dessutom huserar abborre och gädda i god
kondition? Sommaren 2002 var den varmaste på mycket länge och med höga vattentemperaturer blev ädelfisket osedvanligt trögt på många stället - så även i Ammerån. Den grövre harren var synnerligen svårflörtad och det kändes ganska meningslöst att ge sig av till ån när det som orkade ta en fluga var klart under gränsen för vad som är en matnyttig fisk. Vad gör man i ett sånt läge? Lägger ner fisket för säsongen och hoppas på bättre lycka nästa år? Nej, man byter bara art att fiska på!
Uppströms broarna i Överammer har ån en helt annan karaktär än nerströms. Den är bred och strömmen är långsam för att bitvis nästan ge intryck av att vara obefintlig. Här finns holmar kring vilka abborren håller sig och långa vasstränder där gäddan regerar. En förutsättning för fisket ovan broarna är tillgång till båt - många bra ställen kan inte nås från land - samt givetvis viss lokalkännedom.
Sommaren
2002 och harrfisket gick som sagt trögt. Jag och Fredde packade vår
utrustning i båten och gav oss iväg mot en liten holme där
det brukar stå ganska fin abborre. Vi ankrade upp, trädde masken
på kroken och kastade ut. Denna typ av fiske är särledes gemytligt.
Man sitter lugnt tillbakalutad i båten, ser på hur flötet
guppar, svalkar sig med en pilsner och mår allmänt gott i solen.
Någon gång emellånåt rör sig flötet och
man får veva in och sätta på nytt bete då mörten
varit där och nafsat. Det riktiga hugget kan låta vänta på
sig ibland men så, helt plötsligt, dyker flötet och lugnet
i båten byts på en sekund till febril aktivitet. Det var Freddes
flöte som försvann och jag vevade snabbt in mitt kast för att
göra mig redo med håven. Det syntes i spötoppen att det var
en skaplig firre på kroken men även skapliga firrar blir så
småningom uttröttade och glider snällt in i håvgarnet.
En abborre i åttahektosklassen fick lämna det jordiska för
att bli en av ingredienserna i en god middag. En stund senare händer något lustigt. Jag har satt på en ny mask på kroken och kastar ut mot en vasskant. Samtidigt som flötet slår i ytan blir det attakerat i en kaskad av vatten - en gädda har tydligen letat sig in i viken. Jag vevar snabbt in och byter flöte och mask mot det givna betet i ett sånt här läge, en Effzett. Effzett är ett skeddrag tillverkat av D.A.M och som gäddrag överlägset allt annat jag provat. Draget sviker mig inte och redan i första kastet hugger gäddan. Efter en kort men intensiv drillning med den lätta utrustning jag har vid händerna ligger så tvåkilosgäddan i båten. Fisketuren blev händelsrik och gav matfisk - något vi knappast kunnat hoppas på om vi istället gett oss av till någon harrström med flugspöt i hand en dag då vädret var som det var.
Det
tas mycket gädda i Ammerån ovan broarna i Överammer - främst
på vintern då det anglas friskt. Gädda över tio kilo
är inte helt unikt men de flesta ligger kring ett par tre kilo. Vill
man ha gädda sommartid är trolling efter de vassbeklädda stränderna
en pålitlig metod. Glöm då inte att Effzett är gäddraget
framför andra. Abborren kan även den fiskas både sommar och
vinter och exemplar över kilot förekommer. Traditionellt maskmete
är både rogivande och effektivt men om andan faller på kan
man pröva både med fluga och spinnare. Så, när harren är trög och du ändå vill fiska... testa en borre i stället.