Världens bästa harrvatten!
Många är de fiskevatten som i fiskepressen fått epitetet "världens bästa harrvatten", så vad hindrar då att Harran och Räven presenterar sin egen ranking? Exakt; ingenting! Här kommer den - listan över världens bästa harrvatten!1 (-). Lainio Räven:
Var annars är harrfisket så bra att det blir tråkigt och man
längtar efter ett sämre vatten. Tre timmar vid Lainio ger fler
och större harrar än vad Pirtimes och Leavas gör på en vecka.
För att slå en vecka i Rages krävs nog närmare en hel dags fiske
i Lainio.Harran: Harr, harr, harr, harr, HARR, HARR, HARR och HARR - nämnde jag förresten HARR, HARR och HARR? Rekommenderad läsning: - Ljuvliga Lainio |
|
2 (-). Fröstsjön Harran: Efter första besöket skrev jag; "Jag skulle
bli förvånad om detta vatten inte klättar till pallplats redan
nästa säsong", och tänk så rätt jag fick! Träskets arvtagare
visar sig i stora delar bättre än vad träsket någonsin var. Så
bra att fisket blir tråkigt har vi dock inte upplevt där ännu,
men vad vet man vad kommande säsonger kommer att resultera i -
förstaplatsen är definitivt hotad!Räven: Vi letade efter Träskets arvtagare några år, och sedan fann vi Fröstsjön! Kanske kunde vi få fler harrar per dag i Träsket under dess storhetstid men antalet storharrar och fiskens medelvikt talar entydigt i Fröstsjöns favör (toppnoteringen med nio storharrar på en dag t. ex. är ju galet bra). Att spisa knallröd rödingfilé som bonusfisk på kvällarna ger vistelsen en guldkant som det skulle vara svårt att avstå ifrån när vi nu vant oss vid den. För eller senare kommer vi att ha tagit vår största harr i Fröstsjön och den dagen tror jag att sjön puttar ner omöjliga Lainioälven till andraplatsen! Mycket talar för att detta sker redan nästa säsong! Rekommenderad läsning: - Spindeln blir flugfiskare |
|
3 (-). Rages Harran:
Högvatten, oländig terräng, regn och lera - vad gjorde det när
harrfisket var fantastiskt! Det vakande överallt, hela tiden,
och medelvikten var inget att klaga på. Känslan när de små
sip-vaken på de av högvattnet vattenfyllda ängarna visade sig
vara storharr...Räven: Harr, harr, harr, harr och harr – nämnde jag förresten harr? Rekommenderad läsning: - Fiske med förhinder |
|
4 (-). Träsket Räven:
Träsket bär upp fjärdeplatsen på nåder och idag är flera av de
lägre rankade vattnen betydligt bättre än Träsket. Men nostalgi
och förhoppningar om att ett mirakel återställer träsket till
den harrsjö den en gång var är tillräckligt för att ge den
respit på tfjärdeplatsen ännu någon tid.En sådan särbehandling är jag skyldig det vatten jag tyckt, och kanske ännu tycker, bäst om av alla jag fiskat i. Harran: Sett till helheten och med historien i kappsäcken så känns fjärdeplatsen rättvis, trots den vikande tillgången på harr till förmån för det ökande abborrbeståndet - vi har ju faktiskt inte fått större harr någon annanstans än i Träsket! Rekommenderad läsning: - Stora Harrträsket... femte sommaren |
|
5 (-). Laevas Räven:
Lysande harr- och öringsfiske i ginklart vatten och det vatten
jag helst skulle återvända till av åarna. Enda bristen är de
eländigt fega uslingarna till rödingar som bor i ån! Harran: Så trevligt som ett fiskevatten kan bli - kommer aldrig att glömmma The Mailstream! Rekommenderad läsning: - Leavasjokk |
|
6 (-). Abborrvickrarna Harran:
Storharr! Men å andra sidan kärvt och ganska långt mellan
huggen. Potentialen att klättra på listan finns dock absolut.Räven: Fågel, fisk eller mittemellan? Vickrarna är det mest svårbedömda harrvatten jag besökt. Medelvikten skiljer sig inte så mycket från Fröstsjön och vilken av sjöarna som egentligen är bäst är svårt att avgöra med ett så begränsat empiriskt underlag som en tripp till Vickrarna utgör. Tveklöst är dock att det lilla bedömningsunderlag vi har talar till fördel Fröstsjön. Dessutom har Vickrarna nackdelen att stora ytor är för grunda och att långa perioder därför handlar om att avverka transportsträckor, vilket med tanke på att båtarna är tungrodda i blåsigt väder är mer än ansträngande. Gissningsvis får Vickrarna därför finna sig i att stå på tillväxt medan vi fortsätter utforskningarna av Fröstsjön. Rekommenderad läsning: - Första försöket - Västra Abborrvickrarna |
|
7 (+1). Indalsälven Harran:
Betydligt mindre känt harrfiskevatten än Ammerån, trots att det
är bättre - här har man goda chanser att finna den större
harren, och älven är dessutom inte lika känslig för väder och
vind.Räven: Harran talar sig ofta varm över harrfisket i älven. Efter att nu ha prövat själv kan jag intyga att det är ett hyfsat vatten som förtjänar ett omnämnande bland världens bästa. Rekommenderad läsning: - Fiska harr i Indalsälven! |
|
8 (-1). Pirtimes Harran: Ja,
detta var ju det första harrvatten i Lappland vi prövade. Fisket
var totalt sett riktigt bra, men hade inte de toppar som vattnen
ovan hade. Räven: Det började så bra med många harrar av bra format men… så kom regnet… och vattnet förbleknade till att bli Ammerån på steroider. Rekommenderad läsning: - Pirtimes - vid jokkens strandkant |
|
9 (-). Ammerån Harran:
Mitt hemmavatten, som med åren tappat en del i attraktionskraft
i jämförelse med ungdomens fiskafängen, men som dock fortfarande
kan bjuda på ett trevligt fiske. Flugfiske-EM
2014 visade på en intressant statistik - Europas bästa
flugfiskare fick mängder med harr, där merparten dock låg under
gränsen till skälig matharr.På senare år verkar fisket dock bli bättre och bättre, och kommer ån upp i nivå med fornstora dagar så kan den mycket väl klättra på listan! Räven: Vill du ha många småharrar på kort tid är Ammerån vattnet för dig – vill du ha någon, eller möjligen några, harrar i matstorlek kan Ammerån vara vattnet för dig om du fiskar på natten, vill du ha stor harr ska du välja alternativen 1-5. Skulle detta ha varit en lista för bästa id-vatten skulle Ammeråns övre delar ge vattnet en given förstaplats. Rekommenderad läsning: - Mera minnen från Ammerån |
|
10 (-). River Teviot Räven:
Strikt sett till fångstresultaten är vi möjligen generösa även
med den här placeringen, särskilt sett i förhållande till
Snorsen. Vid mitt första besök levererade vattnet ett par
gravharrar och ett antal mindre fiskar på förhållande få
fisketimmar. Bortsett från Lainio som bara blev bättre av
högvatten är min erfarenhet att fisket blir sämre då vattnet
blir grumligt och stiger. Det gällde också Teviot som därför
inte fick en riktigt rättvis chans de dagar vi var där. Jag
extrapolerar därför fiskeveckans resultat utifrån hur fisket var
före vattenhöjningen och då ser resultatet ganska bra ut. Efter
ett nytt besök vid vattnet, som då plågades av stekande
sommarhetta (i Skottland!!) och praktiskt taget var heldött är
det dags att bli försiktig med extrapolerandet och låta sig
styras mer av fakta. Ska jag vara helt objektiv borde Teviot
petas ner ytterligare något, men väger man in trivselfaktorn och
gångavståndet mellan puben och poolerna, så krigar River Teviot
alltjämt i den högsta elitklassen! Harran: Haggis, Whiskey, Ale, Harrfiske - allt hinns med utan problem under en dags vistelse i och omkring den otroligt charmiga byn Kelso. Precis vid River Tweeds strand och med ett bekvämt prommenadavstånd till River Teviot är Kelso den perfekta platsen att besöka för den som söker ett fint harrfiske i kombination med en rejäl dos av Skotsk kultur. Dock skall man ha klart för sig att älven är väldigt känslig för väder och vind - är den inte för hög så kan den, som vid senaste besöket, vara för låg och varm och med det blir fisket rent ut sagt uselt. Rekommenderad läsning: - River Tweed & River Teviot |
|
11 (-). Glomma Räven:
Öste skrev på tidigt 80-tal att Glomma kanske var världens bästa
harrvatten. Det var en klar överdrift, men bra var det och
artikeln om Glomma medförde ett fisketryck som vattnet inte
klarade av. Idag är det en spillra av sitt forna jag och bör
besökas av den som som tycker man får lite för många småharrar i
Ammerån och vill ha färre. Harran: Jag kommer aldrig glömma "Aset i Glomma", men den fick jag ju på det glada 80-talet innan ån blev utfiskad, och "ett as" gör ingen å. Rekommenderad läsning: - Fiske i Glomma |
|
12 (-). Snorsen Räven:
Egentligen är placeringen orättvis och hänger samman med att
sjön vid senaste besöket, en sen höst, i det närmaste var
befriad från huggvillig fisk. Tidigare har sjön visat samma
klass som Harrträsket men utan att ha träskets charm. Och
rysningarna längs ryggraden kommer alltjämt i mardrömmarna om
gäddmadamen som knep en storharr av oss en meter från båtkanten.
Harran: Ja, visst kan Snorsen vara bra om man kommer när fisken är på hugget... men också så fantastiskt usel när dom inte är det... Rekommenderad läsning: - Snorsen |
|
13 (-). Kaitum Räven:
Ärligt – det här handlar inte om Tjuonajokk utan om området
kring Killingi. Trögt harrfiske men med god medelvikt de gånger
någon behagar att hugga. Lägger man lite mer tid på vattnet tror
jag att potentialen finns! Harran: Ett besök som det handlar om för min del är ju kanske lite för lite för att ge Kaitum en rättvis bedömning. Men faktum kvarstår; trögfiskat var det! Rekommenderad läsning: - Vart *** är fisken? |
|
14 (-). Torpingen Harran:
Som harrvatten är Ljustorpsån... mediokert! Man kan få en del
harr, men man får vara riktigt nöjd om någon ens är nära
matfisk. Räven: Min ficka! Ån som jag fiskat i 30 års tid. Ljustorpsån är ett ganska bra havsöringsvatten men harrfisket lämnar mycket övrigt att önska. Det finns ganska många harrar i ån, men det verkar som om vattnet har en magisk begränsning vid 2,5 hg som nästan inga harrar tar sig förbi. Fisketrycket efter harr är obefintligt så nog borde det finnas en och annan….men det gör det inte. Rekommenderad läsning: - Ljustorpsån |
|
15 (-). Ängesån Räven:
Förr ett högklassigt laxvatten, sedan ett fantastiskt harrvatten
med svenskt rekord (2,9 kg) innan Råsto tog över, sedan
laxvatten igen och nu… nej tänker inte skriva det… jag vet att
vi skulle vara ärliga… ok då… hyggligt idvatten? Övre Ammerån
utsätter dessutom den hårt prövade Ängesån för svår konkurrens i
den föga attraktiva genren idfiske. Kan inte åstackaren få vara
bäst på något? Harran: Ja i Ängesån har man ju persat.... på Braxen! Rekommenderad läsning: - Vart *** är fisken? |
|
16 (-). Rena Räven: Pust – det såg ut som om en tsunami flöt fram i älvdalen och allt fiske var helt meningslöst. Säkert kan det avancera i listan om man besöker vattnet vid rätt tillfälle. Det kommer dock aldrig att ske så platsen i botten på listan är väl cementerad! Harran: Det finns fiskevatten man vill besöka igen, och så finns det fiskevatten som Rena... |
|
17 (-). Gysinge Harran: Gysinge har levererat ett nyp, men det är också det enda. Räven: Jepp, det nypet är inte att förglömma! |
|
18 (-). Göstas Räven: Göstas är ett sjöområde och utgör källflödet till Ängesån. En mängd sjöar som tycktes vara tusenbrödasjöar för abborre var vad vi hittade. Nåja – en liten P&T-sjö fanns där också. Jag vet inte hur många timmars bilåkning som föregick mitt livs första, enda och sista besök vid Göstas! Harran: Vi fick iallafall träffa legenden Gösta i egen hög person - detta kan dock inte hindra Göstas från att hamna på listans sistaplats. |
Räven:
Var annars är harrfisket så bra att det blir tråkigt och man
längtar efter ett sämre vatten. Tre timmar vid Lainio ger fler
och större harrar än vad Pirtimes och Leavas gör på en vecka.
För att slå en vecka i Rages krävs nog närmare en hel dags fiske
i Lainio.
Harran: Efter första besöket skrev jag; "Jag skulle
bli förvånad om detta vatten inte klättar till pallplats redan
nästa säsong", och tänk så rätt jag fick! Träskets arvtagare
visar sig i stora delar bättre än vad träsket någonsin var. Så
bra att fisket blir tråkigt har vi dock inte upplevt där ännu,
men vad vet man vad kommande säsonger kommer att resultera i -
förstaplatsen är definitivt hotad!
Harran:
Högvatten, oländig terräng, regn och lera - vad gjorde det när
harrfisket var fantastiskt! Det vakande överallt, hela tiden,
och medelvikten var inget att klaga på. Känslan när de små
sip-vaken på de av högvattnet vattenfyllda ängarna visade sig
vara storharr...
Räven:
Träsket bär upp fjärdeplatsen på nåder och idag är flera av de
lägre rankade vattnen betydligt bättre än Träsket. Men nostalgi
och förhoppningar om att ett mirakel återställer träsket till
den harrsjö den en gång var är tillräckligt för att ge den
respit på tfjärdeplatsen ännu någon tid.
Räven:
Lysande harr- och öringsfiske i ginklart vatten och det vatten
jag helst skulle återvända till av åarna. Enda bristen är de
eländigt fega uslingarna till rödingar som bor i ån!
Harran:
Storharr! Men å andra sidan kärvt och ganska långt mellan
huggen. Potentialen att klättra på listan finns dock absolut.
Harran:
Betydligt mindre känt harrfiskevatten än Ammerån, trots att det
är bättre - här har man goda chanser att finna den större
harren, och älven är dessutom inte lika känslig för väder och
vind.
Harran: Ja,
detta var ju det första harrvatten i Lappland vi prövade. Fisket
var totalt sett riktigt bra, men hade inte de toppar som vattnen
ovan hade.
Harran:
Mitt hemmavatten, som med åren tappat en del i attraktionskraft
i jämförelse med ungdomens fiskafängen, men som dock fortfarande
kan bjuda på ett trevligt fiske.
Räven:
Strikt sett till fångstresultaten är vi möjligen generösa även
med den här placeringen, särskilt sett i förhållande till
Snorsen. Vid mitt första besök levererade vattnet ett par
gravharrar och ett antal mindre fiskar på förhållande få
fisketimmar. Bortsett från Lainio som bara blev bättre av
högvatten är min erfarenhet att fisket blir sämre då vattnet
blir grumligt och stiger. Det gällde också Teviot som därför
inte fick en riktigt rättvis chans de dagar vi var där. Jag
extrapolerar därför fiskeveckans resultat utifrån hur fisket var
före vattenhöjningen och då ser resultatet ganska bra ut. Efter
ett nytt besök vid vattnet, som då plågades av stekande
sommarhetta (i Skottland!!) och praktiskt taget var heldött är
det dags att bli försiktig med extrapolerandet och låta sig
styras mer av fakta. Ska jag vara helt objektiv borde Teviot
petas ner ytterligare något, men väger man in trivselfaktorn och
gångavståndet mellan puben och poolerna, så krigar River Teviot
alltjämt i den högsta elitklassen!
Räven:
Öste skrev på tidigt 80-tal att Glomma kanske var världens bästa
harrvatten. Det var en klar överdrift, men bra var det och
artikeln om Glomma medförde ett fisketryck som vattnet inte
klarade av. Idag är det en spillra av sitt forna jag och bör
besökas av den som som tycker man får lite för många småharrar i
Ammerån och vill ha färre.
Räven:
Egentligen är placeringen orättvis och hänger samman med att
sjön vid senaste besöket, en sen höst, i det närmaste var
befriad från huggvillig fisk. Tidigare har sjön visat samma
klass som Harrträsket men utan att ha träskets charm. Och
rysningarna längs ryggraden kommer alltjämt i mardrömmarna om
gäddmadamen som knep en storharr av oss en meter från båtkanten.
Räven:
Ärligt – det här handlar inte om Tjuonajokk utan om området
kring Killingi. Trögt harrfiske men med god medelvikt de gånger
någon behagar att hugga. Lägger man lite mer tid på vattnet tror
jag att potentialen finns!
Harran:
Som harrvatten är Ljustorpsån... mediokert! Man kan få en del
harr, men man får vara riktigt nöjd om någon ens är nära
matfisk.
Räven:
Förr ett högklassigt laxvatten, sedan ett fantastiskt harrvatten
med svenskt rekord (2,9 kg) innan Råsto tog över, sedan
laxvatten igen och nu… nej tänker inte skriva det… jag vet att
vi skulle vara ärliga… ok då… hyggligt idvatten? Övre Ammerån
utsätter dessutom den hårt prövade Ängesån för svår konkurrens i
den föga attraktiva genren idfiske. Kan inte åstackaren få vara
bäst på något?