När träsket är trögt...

Text: Per Persson
Foto: Per Persson & Arne Wahlström
Fiskeår: 2015

När isen gick för bara någon vecka sedan, och vatten är kallare än en kylig blick från Räven när en gädda tagit en Veltic, då är träsket trögt.
När björken knappt har knoppats, och lufttemperaturen är i paritet med vattnets, då är träsket trögt.
När vinden ligger på så till den grad att till och med Räven blir trött av att ro, då är träsket trögt.
När det inte finns en insekt i luften, och det är tveksamt om harren ens lekt än, då är träsket trögt.
När de till och med avbryter fiskeresan en dag i förtid, då är träsket något så in i h-e trögt!

Allt ovan stämmer väldigt väl överens med detta träsketbesök som företogs av Harran, Räven och de fiskeivriga Gossarna, alltför tidigt i juni denna rekordkalla vår/försommar (Spindeln hade, lyckligtvis för honom, fått "förhinder").

Hur är fisket när det är trögt då?

När fisket överhuvudtaget ännu inte kommit igång, som ju var läget nu, så är det helt enkelt otroligt långt mellan huggen. De hade till exempel en hel fiskedag utan ett enda vettigt hugg (eftersom gäddhugg inte riktigt räknas), och trots att de tjurade på riktigt bra gav tre fiskedagar endast ett par av varje av harr och abborre i måttlig storlek.

På tal om att tjura... man kan så här i efterhand fundera på om inte Gossarna hanterade situationen bäst - den sista fiskedagen tillbringade de mer eller mindre helt i Siken och slapp därmed den frustration som herrar gentlemen kände mer och mer, ju fler timmar som spenderades i båten.

Resan hem
När de så, efter att som nämnts ha avbrutit fisket i förtid, satt i bilen på väg hemåt var stämningen låg - när de i vanliga fall kan spendera timmarna med att prata om fångster, förlorade fångster, vilka flugor som var bäst, om flugorna fick mer än Velticen eller ej och så vidare, så handlade diskussionen nu mer om varför de överhuvudtaget fortfarande åker till träsket år ut och år in. Att det var så fruktansvärt trögt denna gång måste ju tillskrivas de yttre förhållandena, så är det ju - en normal vår/försommar hade otvivelaktigt gett ett bättre fiske - men trots detta faktum känns frågan befogad om man betänker hur fiskets i träsket utvecklats de senaste femton åren...

Hur det var, och hur är det nu?
När våra hjältar Harran och Räven var drygt femton år yngre, några kilo tyngre, fortfarande hade mer hår på huvudet än på ryggen (nåja, Harran hade åtminstone det), och gjorde sitt första besök i Stora Harrträsk, hade de aldrig tidigare fiskat harr i sjö - de var alltså nybörjare inom detta område där de idag är experter. Fisket var dock så bra då att de, orutinen till trots, fick nog med fisk för att känna; "hit måste vi åka tillbaka".

Det dröjde några år, men 2002 blev dragningen till träsket för stor. Fisket var så pass bra att de kom tillbaka även 2003 och 2004 - för varje år med bättre och bättre resultat, grundat i de kunskaper de samlade på sig vid varje trollingpass, varje ny rutt, varje flugbyte och varje testat drag - och det hela kulminerade 2005 med ett vasst harr-pers och ett i övrigt mycket trevligt fiske.

Efter detta riktiga toppår tog herrar träsketvirtuoser en liten paus för att prova lite annat, och nästa besök som dokumenterats här på Pelles Fiske skedde 2010 - förvisso gjordes några kortare vistelser, i olika konstellationer, i träsket under mellanperioden, och förvissa togs det då en del skaplig harr, men de riktiga topparna uteblev (även om nu Splitten lyckades prestera ett pers på ett av besöken, men den nådde inte gränsen till storharr så den kan inte riktigt räknas) - och i och med detta drogs den andra eran i träsket igång. Det var dock en signifikant skillnad nu jämfört med tidigare; en ny figur, Spindeln, figurerar i artiklarna och abborren har gjort sitt intrång i träsket. Om det är Spindeln eller abborrarna det beror på är svårt att avgöra, men harrfisket var inte längre som förr. Spindeln pers är det enda som gränsar till landad storharr och även gravharren börjar nu bli alltmer sällsynt.

Abborren har fört med sig att Rapala tagit plats som ett av de givna beten man måste ha med sig - Räven har periodvis på allvar trott att fluga dött som fångstmetod, men det har förstås varit rent trams (vilket inte minst flugattacken visade på ett övertygande sätt) och berodde på att Harran helt enkelt inte satt i båten, snidandes trekast som ett trekast ska snidas (kan tilläggas att den fisk, gädda oräknad, som de trots förhållandena ändå lyckades lura under denna resa alla togs på fluga).

Även gäddan har ökat i antal. Detta beror på ett idiotiskt fiskevårdsexperiment där man fiskade bort all stor gädda i träsket. Med de stora borta fanns det inget kvar som rensade bland smågäddorna och antalet ökade snabbt kraftigt - dessa smågäddor har nu växt på sig och mängden gäddhugg är irriterande hög.

Och hur ser framtiden ut?
Man kan ju inte annat än att spekulera, men jag skulle tro att träsket mer och mer kommer att övergå till att bli ett fantastiskt abborrvatten med inslag av harr och en del riktigt stor gädda. Hur lång tid det tar innan vi är där är svårt att säga, men faktum är att såväl abborren som gäddan kontinuerligt ökar i mängd och storlek, och det känns som att harren har för många väderkvarnar att slåss mot.

Och hur blir det med framtida träsketbesök?
Återigen spekulationer, för trots att fisket i träsket håller på att skifta karaktär så kommer man inte ifrån att det är ett trevligt ställe att vistas på, fyllt av nostalgiska och varma minnen. Men känslan är att det är dags för ett uppehåll igen - kanske det är läge att låta träsket vila tills det är dags för tjugoårsjubileumet sedan första besöket?
Vi gissar på det och säger; på återseende 2019!