När träsket är trögt...
Text: Per Persson
Foto: Per Persson & Arne Wahlström
Fiskeår: 2015
När isen gick för bara någon vecka sedan, och vatten är
kallare än en kylig blick från Räven när en gädda tagit en Veltic, då
är träsket trögt.
När björken knappt har knoppats, och lufttemperaturen är i paritet med
vattnets, då är träsket trögt.
När vinden ligger på så till den grad att till och med Räven blir
trött av att ro, då är träsket trögt.
När det inte finns en insekt i luften, och det är tveksamt om harren
ens lekt än, då är träsket trögt.
När de till och med avbryter fiskeresan en dag i förtid, då är träsket
något så in i h-e trögt!
Allt ovan stämmer väldigt väl överens med detta träsketbesök som
företogs av Harran, Räven och de fiskeivriga Gossarna, alltför tidigt
i juni denna rekordkalla vår/försommar (Spindeln hade, lyckligtvis för
honom, fått "förhinder").
Hur är fisket när det är trögt då?
När
fisket överhuvudtaget ännu inte kommit igång, som ju var läget nu, så
är det helt enkelt otroligt långt mellan huggen. De hade till exempel
en hel fiskedag utan ett enda vettigt hugg (eftersom gäddhugg inte
riktigt räknas), och trots att de tjurade på riktigt bra gav tre
fiskedagar endast ett par av varje av harr och abborre i måttlig
storlek.
På tal om att tjura... man kan så här i efterhand fundera på om inte
Gossarna hanterade situationen bäst - den sista fiskedagen
tillbringade de mer eller mindre helt i Siken och slapp därmed den
frustration som herrar gentlemen kände mer och mer, ju fler timmar som
spenderades i båten.
Resan hem
När de så, efter att som nämnts ha avbrutit fisket i förtid, satt i
bilen på väg hemåt var stämningen låg - när de i vanliga fall kan
spendera timmarna med att prata om fångster, förlorade fångster, vilka
flugor som var bäst, om flugorna fick mer än Velticen eller ej och så
vidare, så handlade diskussionen nu mer om varför de överhuvudtaget
fortfarande åker till träsket år ut och år in. Att det var så
fruktansvärt trögt denna gång måste ju tillskrivas de yttre
förhållandena, så är det ju - en normal vår/försommar hade
otvivelaktigt gett ett bättre fiske - men trots detta faktum känns
frågan befogad om man betänker hur fiskets i träsket utvecklats de
senaste femton åren...
Hur det var, och hur är det nu?
När våra hjältar Harran och Räven var drygt femton år yngre, några
kilo tyngre, fortfarande hade mer hår på huvudet än på ryggen (nåja,
Harran hade åtminstone det), och gjorde sitt första
besök i Stora Harrträsk, hade de aldrig tidigare fiskat harr i
sjö - de var alltså nybörjare inom detta område där de idag är
experter. Fisket var dock så bra då att de, orutinen till trots, fick
nog med fisk för att känna; "hit måste vi åka tillbaka".
Det
dröjde några år, men 2002 blev
dragningen till träsket för stor. Fisket var så pass bra att de kom
tillbaka även 2003 och 2004
- för varje år med bättre och bättre resultat, grundat i de kunskaper
de samlade på sig vid varje trollingpass, varje ny rutt, varje
flugbyte och varje testat drag - och det hela kulminerade 2005
med ett vasst harr-pers och ett i övrigt mycket trevligt fiske.
Efter detta riktiga toppår tog herrar träsketvirtuoser en liten paus
för att prova lite annat, och nästa besök som dokumenterats här på
Pelles Fiske skedde 2010 - förvisso
gjordes några kortare vistelser, i olika konstellationer, i träsket
under mellanperioden, och förvissa togs det då en del skaplig harr,
men de riktiga topparna uteblev (även om nu Splitten lyckades prestera
ett pers på ett av besöken, men den nådde inte gränsen till storharr
så den kan inte riktigt räknas) - och i och med detta drogs den andra
eran i träsket igång. Det var dock en signifikant skillnad nu jämfört
med tidigare; en ny figur, Spindeln, figurerar i artiklarna och
abborren har gjort sitt intrång i träsket. Om det är Spindeln eller
abborrarna det beror på är svårt att avgöra, men harrfisket var inte
längre som förr. Spindeln pers är
det enda som gränsar till landad storharr och även gravharren börjar
nu bli alltmer sällsynt.
Abborren har fört med sig att Rapala tagit plats som ett av de givna
beten man måste ha med sig - Räven har periodvis på allvar trott att
fluga dött som fångstmetod, men det har förstås varit rent trams
(vilket inte minst flugattacken
visade på ett övertygande sätt) och berodde på att Harran helt enkelt
inte satt i båten, snidandes trekast som ett trekast ska snidas (kan
tilläggas att den fisk, gädda oräknad, som de trots förhållandena ändå
lyckades lura under denna resa alla togs på fluga).
Även
gäddan har ökat i antal. Detta beror på ett idiotiskt
fiskevårdsexperiment där man fiskade bort all stor gädda i träsket.
Med de stora borta fanns det inget kvar som rensade bland smågäddorna
och antalet ökade snabbt kraftigt - dessa smågäddor har nu växt på sig
och mängden gäddhugg är irriterande hög.
Och hur ser framtiden ut?
Man kan ju inte annat än att spekulera, men jag skulle tro att träsket
mer och mer kommer att övergå till att bli ett fantastiskt
abborrvatten med inslag av harr och en del riktigt stor gädda. Hur
lång tid det tar innan vi är där är svårt att säga, men faktum är att
såväl abborren som gäddan kontinuerligt ökar i mängd och storlek, och
det känns som att harren har för många väderkvarnar att slåss mot.
Och hur blir det med framtida träsketbesök?
Återigen spekulationer, för trots att fisket i träsket håller på att
skifta karaktär så kommer man inte ifrån att det är ett trevligt
ställe att vistas på, fyllt av nostalgiska och varma minnen. Men
känslan är att det är dags för ett uppehåll igen - kanske det är läge
att låta träsket vila tills det är dags för tjugoårsjubileumet sedan
första besöket?
Vi gissar på det och säger; på återseende 2019!