Midsommarträsk

Text: Arne Wahlström
Foto: Fleming Sandell
Fiskeår: 2011

Det är ljust ute, klockan närmar sig halv tre på natten, välkomsthälsningen med en öl i handen är över och de bestämmer sig för att ge sig ut på sjön direkt utan att passera sängen.

Det är midsommar 2011 vid Harrträsket som gäller för Räven och Spindeln. Harran har samma dag kommit hem från sin resa till Colorado, och därifrån rapporteras öring och regnbåge av god klass. De kände sig emellertid övertygade om att spöa Harrans eventuella harrfångster, Harran hade nämligen meddelat att staten Colorado stoltserade med ett harrekord på försiktiga 7.1 hekto! Regnbåge sa de till varandra – har han åkt runt halva jorden för att fiska regnbåge i en put and take-sjö, jösses.

Nattfisket hade visserligen inte givit några större fiskar, men det högg i hygglig omfattning och harrarna var fler än abborrarna, så utfallet fick ändå betraktas som mer än tillfredsställande. Normalt brukar det vara ytterligt trögt fiske mitt i natten. Inför resan hade det utlovats regn och ganska lite vind, en för fisket dålig kombination eftersom allt som kombineras med svag vind är dåligt i Träsket. Förväntningarna höjdes därför ytterligare när de vaknade till ett halvklart väder med någotsånär acceptabel vind. Utrustningen riggades på nytt, petflaskan fylldes, och de gled ut för den första riktiga fiskedagen.

Att fisket skulle bli ganska bra visste såväl Spindeln som Räven eftersom de denna gång fått tillgång till stugan Siken. Alla som regelbundet besöker Harrträsket vet att fisket blir bättre i hela sjön om man bor i Siken. Dessutom hade de med sig ett antal Veltic-spinnare, spinnaren som 8 gånger av 10 spöar Panter när det gäller harr. Veltic upphörde att tillverkas för flera decennier sedan, men någon godsint själ har bestämt sig för att ta upp tillverkningen igen. Den återupptagna tillverkningen förtjänade att firas och med en stärkande djup klunk lät de båten glida ut. Dessutom hade de en liten Rapala, presentation av den får anses vara onödig.

Den nya trenden i sjön visade sig vara bestående. Flugkasten skämde ut sig på det sätt de kommit att vänja sig vid under senare tid och Veltic skaffade sig snabbt en självklar plats på minst ett spö och många gånger på båda spöna. Middagen var lätt att ordna och fiskens medelvikt liknade det Räven och Harran vande sig vid under tidigare år. Som vanligt var trollingen det bästa fiskesättet även om UL-fiske med småspinnare var metoden att använda de stunder vinden la sig och sjön blev blank. Det som saknades var grädden på moset, d.v.s. ett personligt rekord, framförallt gällde det Spindeln som var i behov av att förbättra sitt harrekord. Han skulle få göra det, men det skulle dröja till dag 2.

På morgonen den andra dagen var vädret fiskemässigt bättre, lite gråare och lite blåsigare. Det blåste åt rätt håll och vinden var tilltagande. Det skulle bli den klart bästa fiskedagen. Inledningsvis såg det ut som dagen innan, men med lite fler och något större fiskar. Många harrar och några abborrar. Men när vinden tilltog på eftermiddagen anade de att det var nu det skulle ske, och utanför sundet var det dags! En liten Rapala fick chansen till fisketid och förvaltade förtroendet på bästa sätt genom att briljera. Spindeln hade skaffat den för att han tyckte att man borde få större fiskar på den än på mikrospinnarna. Antagandet visade sig snart vara riktigt och efter en märkligt händelselös fight säkrades en fin gravharr som också innebar nytt rekord på harr för Spindeln. Fisk ska hanteras med respekt, och mindre än tjugo minuter senare var gravningsprocessen igång.

Den andra dagen hade emellertid mer att erbjuda våra fiskehjältar - det skulle bli ett pers till! Rapalan var inte nöjd och ett par timmar senare blev det tungt på nytt. När harren kom in till båtkanten visade det sig att det inte var någon harr, det var en stor abborre, tre eller fyra gånger större än någon vi tidigare fått i sjön. Abborrbeståndet har varit obetydligt fram till för ett par år sedan och denna abborre måste vara en av urfäderna till träskets abborrbestånd. Även om vare sig Räv eller Spindel är särskilt förtjust i abborrarnas inträde i sjön kunde de inte låta bli att glädjas åt den fina matfisken som ett par timmar senare puttrade i pannan. Och så var det ju pers på Abborre också!

Underbart är kort brukar man säga och det gällde tyvärr också Spindelns enda Rapala, sannolikt förlorad i en gäddas käft. Efter vederbörligt sorgerförfarande kunde den andra dagen arkiveras, den bästa fiskedagen på flera år i Stora Harrträsket.

De följande dagarna blev vädret bättre men det goda fisket bestod. Storfisken visade sig inte igen, vilket dels kan tillskrivas det soliga och stilla värdet, dels frånvaron av en liten Rapala. Andra småvobblers fick chansen men klasskillnaden var helt enkelt för stor. Åk aldrig till träsket utan tillräckligt med små Rapalawobblers. Mot slutet av trippen var det bara Veltic som användes.

Nu är tiden kommen för analys av fisket i Stora Harrträsket. Efter abborrarnas inträde har fisket tvivelsutan ändrat karaktär. Det verkar ha skett ett skifte av ståndplatser vilket har fått till följd att den tidigare så omhuldade Sjujävlastrykan numera tycks vara mycket svårfiskad. Det är lite för tidigt att avskriva den, men räfts och rättarting tarvas. Enligt Sven-Eric finns det fisk på sträckan, men den är fåtalig och inte huggvillig, Räven och Spindeln mäktade, trots många försök, endast att ta en enda harr på den strykan denna gång, och då var alltså fisket generellt sett bra! Något som dock inte alls förändrats är att Fån-stenarna är lika usla som vanligt, inte ens i en sjö med inbördeskrig mellan harr och abborre väljer någon enda att ställa sig vid Fån-stenarna. Respekt. Efter alla rapporter om Fån-stenarna har läsare ibland ställt frågan varifrån stenarna fått sitt namn. Många har felaktigt uppfattat att namnet antyder att stenarna skulle vara fåniga på något sätt, men så är inte fallet. Jo, förresten de är fåniga, men namnet har en annan bakgrund. Den gamla västerbottniska fiskeprofilen Von Stene frekventerade förr i tiden Stora Harrträsket regelbundet. På den tiden kallades stenarna Von Stene:s skär, vilket med tiden blev bara Von Stene. Med tiden eroderades namnet ytterligare till Fån-stenarna. Så var det alltså med den gåtan. Men som sagt, de lever väl upp till sitt nuvarande namn.

En oväntad plats visade sig vara riktigt bra, de kallade den Graylings corner, och det handlar då om det område som ligger mellan Siken-ön och Hölan. Graylings corner hade egenheten att vara ett ett särskilt gott abborrvatten, men när fisket var trögt var det ofta i Graylings corner det högg till. Storabborren fångades i området men också en hel del fina matharrar. Andra goda fiskeplatser var området från Rikards Ö till utloppet, men fisken var lite mindre till formatet där. Östes var ”sådär” vilket i jämförelse med andra områden av sjön var direkt dåligt.

Årets slutsatser:
- Veltic är bästa harrspinnaren... period!
- Åk aldrig till Träsket utan en uppsättning små Rapala.
- Alla spinnare, eller alla drag för den delen, verkar numera vara bättre än Den enda och alla andra flugor. Surt sa Räven.
- Om man drar ner på konsumtionen ur petflaskan ökar förmågan till variation och eftertanke i fisket.
- Valet av badplats och badklädsel vinner också på att man är lite försiktigare med peten.
- Abborrfilé är lite godare än harrfilé men det är inte samma skillnad i Träsket som i Snorsen
- Falsk bacon är godare än färska filéer.
- Riktig bacon är mycket godare än falsk!
- Något drastiskt måste göras om flugspöna ska återta sin plats i båten, Harrans Colorado-äventyr kan förhoppningsvis bidra till det.