Midsommarträsk
Text: Arne Wahlström
Foto: Fleming Sandell
Fiskeår: 2011
Det
är ljust ute, klockan närmar sig halv tre på natten,
välkomsthälsningen med en öl i handen är över och de bestämmer sig för
att ge sig ut på sjön direkt utan att passera sängen.
Det är midsommar 2011 vid Harrträsket som gäller för Räven och
Spindeln. Harran har samma dag kommit hem från sin resa till Colorado,
och därifrån rapporteras öring och regnbåge av god klass. De kände sig
emellertid övertygade om att spöa Harrans eventuella harrfångster,
Harran hade nämligen meddelat att staten Colorado stoltserade med ett
harrekord på försiktiga 7.1 hekto! Regnbåge sa de till varandra – har
han åkt runt halva jorden för att fiska regnbåge i en put and
take-sjö, jösses.
Nattfisket hade visserligen inte givit några större fiskar, men det
högg i hygglig omfattning och harrarna var fler än abborrarna, så
utfallet fick ändå betraktas som mer än tillfredsställande. Normalt
brukar det vara ytterligt trögt fiske mitt i natten. Inför resan hade
det utlovats regn och ganska lite vind, en för fisket dålig
kombination eftersom allt som kombineras med svag vind är dåligt i
Träsket. Förväntningarna höjdes därför ytterligare när de vaknade till
ett halvklart väder med någotsånär acceptabel vind. Utrustningen
riggades på nytt, petflaskan fylldes, och de gled ut för den första
riktiga fiskedagen.
Att
fisket skulle bli ganska bra visste såväl Spindeln som Räven eftersom
de denna gång fått tillgång till stugan Siken. Alla som regelbundet
besöker Harrträsket vet att fisket blir bättre i hela sjön om man bor
i Siken. Dessutom hade de med sig ett antal Veltic-spinnare, spinnaren
som 8 gånger av 10 spöar Panter när det gäller harr. Veltic upphörde
att tillverkas för flera decennier sedan, men någon godsint själ har
bestämt sig för att ta upp tillverkningen igen. Den återupptagna
tillverkningen förtjänade att firas och med en stärkande djup klunk
lät de båten glida ut. Dessutom hade de en liten Rapala, presentation
av den får anses vara onödig.
Den nya trenden i sjön visade sig vara bestående. Flugkasten skämde ut
sig på det sätt de kommit att vänja sig vid under senare tid och
Veltic skaffade sig snabbt en självklar plats på minst ett spö och
många gånger på båda spöna. Middagen var lätt att ordna och fiskens
medelvikt liknade det Räven och Harran vande sig vid under tidigare
år. Som vanligt var trollingen det bästa fiskesättet även om UL-fiske
med småspinnare var metoden att använda de stunder vinden la sig och
sjön blev blank. Det som saknades var grädden på moset, d.v.s. ett
personligt rekord, framförallt gällde det Spindeln som var i behov av
att förbättra sitt harrekord. Han skulle få göra det, men det skulle
dröja till dag 2.
På
morgonen den andra dagen var vädret fiskemässigt bättre, lite gråare
och lite blåsigare. Det blåste åt rätt håll och vinden var
tilltagande. Det skulle bli den klart bästa fiskedagen. Inledningsvis
såg det ut som dagen innan, men med lite fler och något större fiskar.
Många harrar och några abborrar. Men när vinden tilltog på
eftermiddagen anade de att det var nu det skulle ske, och utanför
sundet var det dags! En liten Rapala fick chansen till fisketid och
förvaltade förtroendet på bästa sätt genom att briljera. Spindeln hade
skaffat den för att han tyckte att man borde få större fiskar på den
än på mikrospinnarna. Antagandet visade sig snart vara riktigt och
efter en märkligt händelselös fight säkrades en fin gravharr som också
innebar nytt rekord på harr för Spindeln. Fisk ska hanteras med
respekt, och mindre än tjugo minuter senare var gravningsprocessen
igång.
Den andra dagen hade emellertid mer att erbjuda våra fiskehjältar -
det skulle bli ett pers till! Rapalan var inte nöjd och ett par timmar
senare blev det tungt på nytt. När harren kom in till båtkanten visade
det sig att det inte var någon harr, det var en stor abborre, tre
eller fyra gånger större än någon vi tidigare fått i sjön.
Abborrbeståndet har varit obetydligt fram till för ett par år sedan
och denna abborre måste vara en av urfäderna till träskets
abborrbestånd. Även om vare sig Räv eller Spindel är särskilt förtjust
i abborrarnas inträde i sjön kunde de inte låta bli att glädjas åt den
fina matfisken som ett par timmar senare puttrade i pannan. Och så var
det ju pers på Abborre också!
Underbart är kort brukar man säga och det gällde tyvärr också
Spindelns enda Rapala, sannolikt förlorad i en gäddas käft. Efter
vederbörligt sorgerförfarande kunde den andra dagen arkiveras, den
bästa fiskedagen på flera år i Stora Harrträsket.
De följande dagarna blev vädret bättre men det goda fisket bestod.
Storfisken visade sig inte igen, vilket dels kan tillskrivas det
soliga och stilla värdet, dels frånvaron av en liten Rapala. Andra
småvobblers fick chansen men klasskillnaden var helt enkelt för stor.
Åk aldrig till träsket utan tillräckligt med små Rapalawobblers. Mot
slutet av trippen var det bara Veltic som användes.
Nu
är tiden kommen för analys av fisket i Stora Harrträsket. Efter
abborrarnas inträde har fisket tvivelsutan ändrat karaktär. Det verkar
ha skett ett skifte av ståndplatser vilket har fått till följd att den
tidigare så omhuldade Sjujävlastrykan numera tycks vara mycket
svårfiskad. Det är lite för tidigt att avskriva den, men räfts och
rättarting tarvas. Enligt Sven-Eric finns det fisk på sträckan, men
den är fåtalig och inte huggvillig, Räven och Spindeln mäktade, trots
många försök, endast att ta en enda harr på den strykan denna gång,
och då var alltså fisket generellt sett bra! Något som dock inte alls
förändrats är att Fån-stenarna är lika usla som vanligt, inte ens i en
sjö med inbördeskrig mellan harr och abborre väljer någon enda att
ställa sig vid Fån-stenarna. Respekt. Efter alla rapporter om
Fån-stenarna har läsare ibland ställt frågan varifrån stenarna fått
sitt namn. Många har felaktigt uppfattat att namnet antyder att
stenarna skulle vara fåniga på något sätt, men så är inte fallet. Jo,
förresten de är fåniga, men namnet har en annan bakgrund. Den gamla
västerbottniska fiskeprofilen Von Stene frekventerade förr i tiden
Stora Harrträsket regelbundet. På den tiden kallades stenarna Von
Stene:s skär, vilket med tiden blev bara Von Stene. Med tiden
eroderades namnet ytterligare till Fån-stenarna. Så var det alltså med
den gåtan. Men som sagt, de lever väl upp till sitt nuvarande namn.
En oväntad plats visade sig vara riktigt bra, de kallade den Graylings
corner, och det handlar då om det område som ligger mellan Siken-ön
och Hölan. Graylings corner hade egenheten att vara ett ett särskilt
gott abborrvatten, men när fisket var trögt var det ofta i Graylings
corner det högg till. Storabborren fångades i området men också en hel
del fina matharrar. Andra goda fiskeplatser var området från Rikards Ö
till utloppet, men fisken var lite mindre till formatet där. Östes var
”sådär” vilket i jämförelse med andra områden av sjön var direkt
dåligt.
Årets
slutsatser:
- Veltic är bästa harrspinnaren... period!
- Åk aldrig till Träsket utan en uppsättning små Rapala.
- Alla spinnare, eller alla drag för den delen, verkar numera vara
bättre än Den enda och alla andra flugor. Surt sa Räven.
- Om man drar ner på konsumtionen ur petflaskan ökar förmågan till
variation och eftertanke i fisket.
- Valet av badplats och badklädsel vinner också på att man är lite
försiktigare med peten.
- Abborrfilé är lite godare än harrfilé men det är inte samma skillnad
i Träsket som i Snorsen
- Falsk bacon är godare än
färska filéer.
- Riktig bacon är mycket godare än falsk!
- Något drastiskt måste göras om flugspöna ska återta sin plats i
båten, Harrans Colorado-äventyr kan förhoppningsvis bidra till det.