Högsommarträsk
Text: Per Persson
Foto: Per Persson & Arne Wahlström
Fiskeår: 2011
Har
verkligen spinnaren tagit över helt? Har Velticens intrång gjort att
allt slit med att förfina trekastet är bortkastat? Rapporterna från midsommarfisket när Räven fiskat
träsket med Spindeln gjorde detta faktum mer eller mindre gällande.
Detta måste undersökas och Harran, fylld av inspiration och nya idéer
efter sin nyligen fullgjorda fiskeresa till Colorado (en fantastisk
fiskeresa, fylld av äventyrligt fiske på öring och vild regnbåge i
virvlande strömmar, beskriven på annan
plats här på Pelles Fiske), kände sig nödd och tvungen att
genast kontrollera hur det egentligen var med den saken - den
säsongsbokade Siken bokades in för en träsketresa med Räven.
Räven hade kommit till träsket dygnet innan Harran anlände och kunde
meddela ett inte alltigenom uselt fiske - skapligt lika delar harr och
abborre, om än kanske lite väl sparsamma i storlek. Detta tillskrevs
dock vädret; lite för soligt, lite för varmt och lite för lite vind.
Det var dock ett ostadigare väderområde på ingång enligt expertisen så
de såg med tillförsikt fram mot de kommande dagarnas fiske. Att
förhoppningar kan slå in lite väl mycket kommer vi till senare...
Det
första (ok då, det andra efter att första starkölen öppnats) Harran
koncentrerade sig på var att komponera ett trekast som skulle kunna ta
upp kampen med Velticen - en långt från enkel uppgift vet alla som
känner till Velticens förträfflighet som såväl harr- som
abborrspinnare. Dessutom verkar abborrens intrång till träsket på
något märkligt sätt ha påverkat harrens benägenhet att ta på fluga -
någon annan slutsats är svår att dra då det trekast som utvecklats
under så många timmars slit, och som till slut helt konkurrerade ut
spinnarna, numer inte fungerade särskilt bra alls. Harran la pannan i
djupa veck och vankade av och an likt professor Balthazar. Så kom han
på det - det skulle komponeras ett amerikanskt trekast! Det kan ju
helt enkelt vara så att träskets harrar blivit alltför van vid Den
Enda, den Guldhuvade E-12:an och Dyson tänkte Harran, men Pat's Rubber
Legs, Tungsten Reckoner och Green Hornet har träskets harrar
garanterat inte sett. När trekastet var klart var de så redo att ge
sig ut - detta skulle bli väldigt intressant tyckte de båda. En stor
attraktor och två nymfer på ett trekast som dessutom var nedblyat
kändes riktigt busigt, men Harran har ju lyckats förut tänkte Räven.
Vi har alla våra specialområden och när det gäller harrfiske med
sjunkande flugor så är Harran den vassare av de två. Räven å sin sida
är en riktig räv när det gäller att hitta fisken (det är därför det
alltid är Räven som sitter vid årorna och tar ut den rutt de skall
följa på sjön, det samt det faktum att Harran diskvalificerade sig
själv som roddare vid en vinglig fisketur vid Bergeforsen redan för
över tio år sedan).
Det inledande fisket var riktigt bra, om man har fiske efter
småabborre som sin passion. Det har inte Harran och Räven. Harrhuggen
lyste helt med sin frånvaro och när det inte ens hugger harr på en
Veltic så är dom helt enkelt inte på hugget överhuvudtaget. Vid sitt
senaste besök i träsket hade Räven, tillsammans med Spindeln, hittat
en ny het stryka. Räven skulle visa Harran vart den låg och sa, när de
närmade sig, "nu är vi nästan inne på Graylings cor..." - mer hann han
inte säga då det högg - en uppvisning i millimeterprecis precision.
Graylings corner gav ett flertal abborrdubbléer (Harran undrade varför
det område som klart och tydligt håller en majoritet av träskets
abborre inte kallas the Pearch Reef istället) och det högg en och
annan abborre även på andra ställen. Andra dagens fiske fortsatte
ungefär likadant - mycket abborre och nu även några i anständigt
format. De flesta togs på Veltic, men det oroande inte Harran då det
är harren som är det verkliga målet för trekastet. De började dock bli
smått oroade över att harren var som totalt uppslurprad ur träsket,
men snart skulle ju det fina harrfiskevädret dra in över träsket och
då...
De
vaknade av ett slamrande ljud ute på bron. När de insåg att ljudet kom
från ett par på tork upphängda vadare som slog i vinden blev de genast
på gott humör - detta innebar att det efterlängtade harrfiskevädret
verkade ha anlänt; mulet, lite lagomt svalt och lite lagomt blåsigt.
När de kom ut på bron och spanade ut över träsket så såg de att det
nog var lite blåsigare än vad som är optimalt, men det skulle nog gå
ändå tyckte de - Rävens alla år av stenhård roddträning i träsket
(tyckte han nämnde något om en pågående satsning mot London 2012)
torde göra att vinden inte skulle bli ett oövervinneligt problem, och
Harran är ju efter åratal av båtåkning i träsket och andra ställen,
för att inte tala om hans förflutna som forsränningsguide, riktigt van
vid skumpiga båtfärder. Det var iallafall lämpligt mulet, så efter den
stadiga starkölsfrukosten satte de sig glad i hågen i båten - i dag
skulla harren tas!
Det första bakslaget vad gäller fiskevädret kom ganska omgående - de
hade knappt hunnit ut på träsket förrän det sprack upp just över
träsket och den eländiga solen tittade fram - runt träsket låg
alltjämt ett kompakt molntäcke men just där våra hjältar befann sig
verkar det som att det ville spricka upp bara för att jävlas. Men
harren hade iallafall letat sig tillbaka och det högg lite då och då,
både på Velticen och, glädjande nog, på flugorna.
Det andra bakslaget som kom som ett postförskott en stund senare var
värre; det blåste upp ännu mer - en blåst som höll i sig resan ut. Här
hade de åkt omkring och önskat sig mera vind, och man kan sannerligen
säga att de blev bönhörda - bönhörda så till den grad att Harran
undrade om Räven gått och blivit religiös, och Räven undrade detsamma
om Harran. Vågor höga som knivskaft och en pulserande mer eller mindre
ihållande vind som gjorde fisket ytterst svårt. Räven rodde som en
furie, årorna bågnade och båten riste. När Räven började spotta blod
insåg de att det var nog - de fick åka in till land för rast och vila.
Resten av denna träsketvistelse fortsatte i samma anda - det högg
hyggligt med hyggliga harr när de väl var ute, men vindarna gjorde att
rundorna blev ganska få, och framförallt korta. Velticen tog något
fler harrar, men flugan den största, så Harrans kände sig nöjd med sin
insats som trekastsnidare. Ytterst vindpinade lämnade de träsket med
en förvissning om att de nog skulle hamna där någongång igen trots
allt. Fisket var tvivelsutan bättre i träsket i början av 2000-talet,
men når alltjämt skaplig klass emellanåt.
Slutsatser:
- Veltic är och förblir bästa harrspinnaren...
- Spinnare är nog inte nödvändigtvis alltid bättre än fluga. Sött sa
Räven.
- Med rätt kryddor och en fet sås till så är harr riktigt gott.
- Bacon är mycket godare än harr!
- Flugspönas plats i båten känns lite säkrare igen.
- Man ska inte hoppas för mycket, det kan slå surt tillbaka när det
slår in.
- Undvik Fån-stenarna.