Flugattacken!
Text: Per Persson
Foto: Per Persson
Fiskeår: 2012
Prolog
Lainio älv den 15 juli 2012. Harran satt med ett fånigt flin på
läpparna och beundrade den fina harren som låg framför honom. Han
tittade upp mot Räven och blicken fastnade på hans trekast - det
fåniga flinet byttes med ens till ett uttryck som mer såg ut som en
blandning av förvåning och avsmak och han utbrast:
-Vad är det här för något?
- Ändflugan är Den Enda, i mitten sitter en Pastorn's och den tredje
flugan är en Ismopuppa, sa Räven glatt och nickade samtidigt
uppskattande mot storharren som låg där på stranden.
- Jag menar inte det, men hur har du gjort trekastet egentligen?,
fortsatte Harran som tyckte Rävens trekast mer såg ut som en
trasselhög.
- Det tar ju uppenbarligen en massa fisk, sa en lite irriterad Räv.
- Här får du ju fisk på allt, svarade Harran och kände sig sedan nödd
och tvungen att visa hur ett trekast ska se ut på riktigt - att man
inte kan använda ett för vekt tafsmaterial och att flugorna inte får
sitta för nära varandra.
En stund senare frågade Harran:
- Är det såna här trekast du använt när du fiskat med Spindeln i
Träsket?
- Jo, svarade Räven, som nu såg lite skamsen ut.
- Då är det inte så konstigt att flugtrollingen gått dåligt de senaste
åren, dags att vi åker till Träsket och återupprättar flugtrollingen,
avgjorde Harran.
På plats
Stora
Harrträsk den 16 augusti 2012. Harran satt med ett fånigt flin på
läpparna och beundrade den fina harren som låg framför honom -
detsamma gjorde Räven. Flugattacken hade inletts i framgång redan det
första fiskepasset - en gravharr var bärgad!
Flugattackens mål var alltså att återupprätta flugtrollingen, och
aldrig hade väl Harran varit så noga som på denna resa när han
konstruerade de första trekasten. Spöet med intermediate-lina, det spö
som genom åren visat sig vara den säkraste harrdräparen, fick en tafs
av fluorocarbon i storlek 0,24. Fluorocarbon har fördelarna att det är
styvt och att det syns mindre än nylon i vattnet - något som passar
ypperligt för ett trekast på sjunkande lina. Fluguppsättningen blev
ett "träsket-dream-team"; längst ut en Den Enda (Den Enda derivat 1
för att vara exakt), i mitten en guldhuvad E-12:a och längst upp en
Dyson. Det andra spöet, apterat med en flytlina, fick en tafs av nylon
i storlek 0,23 - lämpligt för just denna uppsättning. Även här fick en
Den Enda förtroendet som ändfluga och längst upp kändes Ismopuppan som
ett bra val. Mittenplatsen på detta kast, som blev den plats där
eventuella experiment skulle tillåtas, tilldelades inledningsvis
Pastorn's 2:a.
Även Räven var fokuserad som i fornstora dagar - de erkänt bra
platserna och rutterna fiskades av med minutiös precision, och varje
vägval var väl genomtänkt (som till exempel; skulle de, via Östes,
svänga av mot Sundet eller skulle de sikta på Splittens, efter ett
avslutat svep på Sjujävla). Med i beräkningarna låg även den aktuella
tiden på året, och att vid tidigare augustibesök så hade ellipsen
varit bra. Därför fick ellipsen lite mer tid än den fått de senaste
åren, och det med gott resultat. Den ovan nämnda gravharren togs dock
i Graylings corner.
Flytlinan levererade sisådär så de bytte snart till ytterligare ett
spö med sjunkande lina - en lina som gick något djupare än
intermediate-linan. Den fungerade bättre och jämnade ut andelen hugg
per spö något, så flytlinan fick bara göra kortare gästspel därefter -
det var helt enkelt så att harren inte var särskilt sugen på ytgående
flugor denna gång.
Drottningsstenen
Den
som kan sitt Stora Harrträsk, antingen via empiriska studier eller via
den rika information Pelles Fiske har att erbjuda, vet att man inte
ska ge sig in i närområdet kring Drottningsstenen i onödan. Trots
detta tog vår berättelses bragdmän under den andra dagens fiske det
djärva beslutet att fiska av just det området - de minns ju hur bra
det hade varit där under en fisketur i slutet av förra seklet, då det
precis som vid denna resa hade huggit bra på ellipsen. Egentligen är
det väl så att den riktigt klassiska ellipsen faktiskt fiskar av
Drottningsstenen, men de hade hållit ut en bit av ren och skär fruktan
de första varven.
Räven satte kurs mot Drottningsstenen och såg sig nervöst omkring sig
för att se var hon låg och lurade. Vinden tilltog med ens och det
började för första gången på resan gå lite vågor. Harran satt på
helspänn, även han spanandes efter den förrädiska stenen.
- Å fan, där är den! ropade plötsligt Räven och gjorde en kraftig
sväng - de hade bara varit millimeter från en kollision och ett säkert
dopp.
- Den är lömsk, sa Harran och kände strax därefter en drag i linan.
Sekunden senare; det ryckte till även i det andra spöet och snart satt
de och drillade varsin harr. De gled längre och längre bort från
Drottningsstenen och i samma veva mojnade även den vind som hade följt
dom genom den farliga passagen. Drottningsstenen hade gjort det så
svårt som möjligt för våra hjältar, men belönat deras tapperhet med en
doublé. De firade vördnadsfullt att de blivit skonade och lämnade
därefter Drottningsstenen i fred.
Attacken resulterar
De fick tre dagar med ett väder som varit fantastiskt, om de nu hade
varit ute för att bättra på sina redan imponerande solbrännor. Men,
som ni vet, så är ju sol inget man vill ha om man vill få bra med fisk
i Träsket. Även vinden var för snäll - det var bara Drottningsstenen
som kunde mana fram den vind de ville ha, men det gjorde hon sparsamt.
Trots detta fick de skapligt med fisk - mestadels harr, en del abborre
samt en gädda som högg på en guldhuvad E-12:a. Storharren visade sig
då den mitt i drillningen gjorde ett rejält hopp, men efter en kraftig
rusning gick den lös. Surt sa Räven, men man kan inte fånga dom alla,
och det var tack och lov inget som nosade på pers.
Den Enda dominerade inte riktigt som förväntat och lät även de andra
flugorna leverera. Den som bäst tog tillvara på detta var inte oväntat
den guldhuvade E-12:an. Tillsammans stod dock dessa två för merparten
av fångsten.
Ellipsen, n'Rickards trad och Splittens var resans hetaste områden -
det verkar som att de norra delarna av Träsket är de som levererar när
man börjar komma in mot slutet av säsongen.
Epilog
Det
behövdes inte mer än en riktad flugattack, med Harran som
trekastsnidare, för att Räven skulle få tillbaka tron på
flugtrollingen! Rävens grundliga studium av trekastens uppbyggnad
under resan torde räcka för att han skall klara sig hyggligt även utan
Harran i båten - något som Spindeln, Velticens vurmare nummer ett,
satt hemma och oroade sig för. Nu blir det intressant att se hur Räven
och Spindeln hanterar detta faktum nästa säsong när de åker på sin
traditionella Midsommarträskresa;
- kommer Räven att komma ihåg hur trekasten skall byggas?
- kommer Spindeln att hantera mothugg på flugspöet lika koncentrerat
som på kastspöet?
- kommer Räven ha energi nog att hantera såväl båtens framfart som
teoretiserandet över vilka flugor som bör användas och på vilket djup
dom bör fiska?
- kommer Räven och Spindeln hitta någon fiskrätt som är godare än
bacon?
Många frågor som i skrivande stund saknar svar - det blir till att
bevaka Pelles Fiske även kommande säsonger!