Midsommarträsk igen
Text: Arne Wahlström
Foto: Fleming Sandell
Fiskeår: 2012
Prolog
Sundsvall den 13 juni 2012. Räven sitter vid bindstädet och tittar
belåtet på bordet framför sig. Där ligger de och de ser ut precis som
de ska. Efter flera år av resultatlöst letande har Räven äntligen
hittat det material som tyckts vara försvunnet i redskapshandeln. I
kvällsljuset skimrar ett par dussin äkta exemplar av Den enda.
Flugtrollingen kommer att återta sin plats som det fångstsäkraste
fiskesättet i Harrträsket och det är sannerligen på tiden. Allt prat
om spinnare som pågått en tid är ämnat att fastna i halsen, och
ordningen är på väg att återställas. Bara några dagar kvar myser
Räven.
Ankomsten
Det
är midsommar 2012 och den sedan ett år införda midsommartraditionen
att fira årets ljusaste dygn vid Harrträsket står för dörren. I bilen
sitter Räven och den alltmer rutinerade träsketfiskaren Spindeln och
känner ett mått av obehag. Har de överlistat eller blivit
överlistade?, tänker de, något är inte som det ska. Det var något
Skarven hade sagt som gav upphov till den märkliga känslan. Men - som
deckarförfattare gärna skriver - de kunde inte riktigt sätta fingret
på vad det var.
Den gemensamma bilresan startade vid eftermiddagstid i Sundsvall
onsdagen före midsommar. Samma dag skulle våra hjältars resekamrater
flyga till Piteå, för att på torsdagen ansluta till Harrträsket med
bil. Spindeln och Räven hade sedan länge planerat att se till att
komma först till träsket, och efter att Skarven och Lommen meddelat
att de skulle basta, ta några öl och sova över i Piteå till torsdagen,
hade de slagit sig till ro med vissheten att vara först på plats.
Men nu hade de alltså blivit osäkra. Varför hade Skarven frågat om de
fortfarande var kvar i Sundsvall som svar på det foto på en välfylld
Veltic-ask som Spindeln just hade skickat? Spindeln hade givetvis
lögnaktigt svarat att det var de, trots att snart halva vägen till
Sorsele var avverkad. Men varför ville han veta det, kunde det vara så
att även Skarven och Lommen hade planerat sattyg och var på väg till
träsket för att själv komma först? Resan hade föregåtts av lite
tuppfäktning så det var inte en omöjlig tanke att det fanns fler
intrigerande resedeltagare än Spindeln och Räven. När de tänkte efter
verkade det också rätt korkat att sova över i Piteå, för att gå upp i
ottan nästa dag och kasta sig in i bilen. Och Skarven och Lommen är
inte korkade. De blev allt mer övertygade om att illgärningar var i
görningen och bilen ökade hastigheten, dock självklart inom
hastighetsbegränsningarna. En tidsuppskattning visade att om båda
resesällskapen skyndade sig så skulle de kunna nå träsket ungefär vid
samma tid. Därför skulle den skickligare bilföraren vinna tänkte Räven
där han satt bakom ratten. Och så blev det!
Väl på plats möttes Räven och Spindeln av att stugan Siken stod tom.
Efter vederbörlig välkomstöl och transport av gods till stugan gjorde
de i ordning båten och riggade Sven-Eric. När de var redo att ge sig
ut hade det gått så lång tid att de avfärdat tanken på att Lommen och
Skarven skulle ansluta samma natt. Plötsligt sa Räven: - "Hör du, det
kommer en bil på andra sidan sjön". Spindeln nickade eftertänksamt och
de bestämde sig för att knäcka ytterligare en öl och se om några
slagna hjältar skulle komma travandes i skogen. Efter en stund hördes
det bekanta ljudet av en bildörr som slår igen och några minuter
senare avtecknade sig två lätt tilltufsade gestalter i skogsbrynet.
Skarven och Lommen hade i likhet med Spindeln och Räven iscensatt en
vit lögn för att vara först på plats, men medan de senare hade syftet
att kasta sig ut på sjön hade de förra planerat att göra en eld och
sitta redo att bjuda på en öl om händelseförloppet utvecklat sig på
ett annat sätt. Åtminstone var det så de sa, funderade Räven och
Spindeln. Hursomhelst hade intrigerandet fungerat föredömligt för
Spindeln och Räven och de kände sig mycket belåtna.
Lommen var fiskesugen och kunde inte låta bli att omedelbart skicka ut
ett drag i vattnet och belöningen var omedelbar då en hyfsad gädda nöp
till i första kastet. Riktigt så enkelt brukar det inte vara,
fortsätter han så här kommer han snart att ha fått all fisk i sjön,
tänkte en oroad Räv.
Spindeln och Räven var snart redo för den första turen. Det blev en
fin start, tre harrar, varav en utsökt matfisk den första halvtimmen.
Därefter var harrfisket slut för natten, något som signalerades av att
abborrarna började hugga. I sinom tid letade sig även Lommen och
Skarven ut på sjön. Det syntes att de var lite ovana att ro båten och
det kunde skönjas ett och annat trassel, men i allt väsentligt såg det
ut att vara en fullt godkänd första insats i harrträsket.
När de på sennatten samlades på land visade det sig att Skarven och
Lommen drillat gädda vid ett par tillfällen. De menade förvisso att
den ena fisken endera var en stor harr eller möjligen abborre då den
inte uppförde sig som en gädda. Räven och Spindeln bestämde sig för
att sätta den bedömningen på kontot för överdrivna förväntningar,
något som så ofta grumlat objektiviteten även för dem själva, eftersom
hugget skett på en av de gäddsäkraste platserna i hela sjön. Men det
är inte så illa att drilla gädda heller, det skulle Räven och Spindeln
bli varse vad det led.
Torsdag
De
vaknade på torsdagsmorgonen och tiden var slagen för den första
riktiga fiskedagen. Gårdagens kraftfulla blåst hade överlevt natten,
men det var oroväckande att himlen till övervägande del var blå och
det var mycket ljust. Blå himmel är alltid dåligt för fisket i
träsket, men när det blåser kraftigt kan fisket understundom ändå vara
drägligt. Det skulle bli en svår fiskedag. Egendomligt nog var de ändå
fulla av tillförsikt och berömde sin förmåga att lära sig av bistra
erfarenheter.
Ett par år tidigare hade de fiskat under eländiga förhållanden i sjön
Snorsen, och efter den upplevelsen insåg de vikten av att vara i god
form så att de alltid hade ork att strävsamt slita sig igenom de
tyngsta av fiskedagar. Resultatet av tankemödan var att firandet under
dagens första fisketur skulle genomföras i traditionell form, medelst
grogg i pet-flaska, men att de därefter skulle celebrera i den
fenomenala fiskeprodukten Varm & Kall. Nyordningen skulle medföra
att de var pigga, alerta och uthålliga under en lång fiskedag.
Skarven, som i Stockholms innekretsar är mer känd som Cash Manager of
the year (2012), och Lommen visade ifråga om medhavd dryck upp
oförlåtliga nybörjartakter och hade endast införskaffat öl, något som
är gott på strandbacken men ett elände för det så viktiga firandet.
Detta misstag kom att medföra stora bekymmer och är tvivelsutan den
avgörande orsaken till att de upplevde ett osedvanligt trögt fiske
under resan. Firandet av fisk och andra händelser, riktiga eller
imaginära, är lika viktigt för resultatet som att ha rätt beten i
vattnet. Det visste Räven och Spindeln, och det vet numera också
Lommen och Skarven.
Lommen hade fått den strålande idén att införskaffa ett par
walkie-talkies så att båtarna skulle kunna hålla kontakt under
fiskepassen. Ganska snabbt rapporterade Lommen och Skarven att de hade
fått en harr, inte så stor, men ändå den första harren. Spindeln och
Räven bytte med en ilning av oro ett ögonkast. Hur kunde det komma sig
att de andra fått fisk först? De bestämde sig för att det handlade om
tur och fortsatte att konsekvent kamma av de platser som erfarenheten
förtäljer vara särskilt betydelsefulla.
Ansträngningarna bar hygglig frukt och de kunde belåtet konstatera att
matfisken var bärgad. Soliga dagar finns det inte någon garanti för
att det ska gå att ordna matfisk så de var nöjda med sin bedrift.
Efter middagen återstod kvällspasset. De hyste förhoppningar om gott
fiske eftersom förhållandena nu liknade den föregående kvällen, och då
hade de snabbt fått tre harrar innan abborren tog över.
Nytt för i år var att de ville justera rutten kring Sju jävla, Östes,
Sundet och Graylings corner genom att åka varvet medsols istället för
den normala motsolsturen. Anledningen var att de skulle få en bättre
och mer kontrollerad ingång till Sundet. Sådana detaljer kan vara av
stor betydelse hade de tänkt ut en sen höstkväll året innan.
Kvällen hade börjat lägga sig då de i sakta mak längs den justerade
rutten lämnade Grayling corner och gled mot sundet. "Fisk!" utbrast
Spindeln med skälvande röst. Spöet stod i en djup båge och de förstod
båda att det var fråga om en gädda. Gädda som hugger på en Rapala av
mindre modell med 0.20 mm nylonlina innebär vanligtvis en wobbler
mindre i asken. De var visserligen välförsedda med Rapalawobblers, men
det är alltid surt att förlora sådana drag. Den här gäddan var
dessutom avsevärt större än de gäddor som normalt slår till i
Harrträsket. Ödet för den öringfärgade wobblern föreföll vara
beseglat. Gäddan gjorde som den ville, ena stunden stod den stilla för
att i nästa ögonblick enkelt vinna ett antal meter lina med några
lugna stjärtslag. Spindeln fokuserade som en elitidrottare där han
satt med spöt i sina händer, och Räven började sakta och metodiskt
föra båten mot land, eftersom han bedömde att landningen skulle ha
bäst utsikter till framgång där.
I alla tider har människan uppfattat sig ha skyddsänglar. Även drag
har skyddsänglar visade det sig och dragens skyddsänglar antar en
avsevärt mer konkret form än människans diton. Rapalans skyddsängel
heter Ambassadeur 2500. Multirullens direktkontakt och stabila
bromsmekanism syntes skapa en skyddssköld mot gäddans tänder.
Spindelns drillningskonst uppnådde med den lilla multirullens enträgna
bistånd oanade höjder. Det i kombination med att Räven trotsade
elementen och gav sig ut i böljorna, och med båda armarna skyfflade
upp gäddan på land fullbordade drillningskonstverket! Motvilligt, men
med en förvånad beundran i rösten konstaterade Spindeln att när det
kommer till drillningen så har multirullen stora förtjänster i
förhållande till spindlar. Han menade dock bestämt att en Shimano
Stella nog var ett likvärdigt, om inte bättre, drillningsverktyg.
Räven skakade modstulet på huvudet och tänkte att Spindeln var
oförbätterlig...
Tjugo minuter senare var det dags för nästa gädda som dock var
betydligt mindre. Icke desto mindre hade den lika vassa tänder, men
skyddsängeln visade sig även denna gång ha större kraft än gäddans
tänder.
Fösta dagen hade givit ett antal harrar, en normal gädda och en större
gädda, låt vara icke storgädda. Harren hade företrädesvis huggit på en
liten Veltic med Den enda-färgad sked och en särskild krok som Räven
försett med samma material som används för att binda Den enda. Kroken
var något mindre än den vanliga Veltickroken och dessutom betydligt
tunnare och vassare. De insåg snabbt att det var en mycket god idé att
byta till högklassiga krokar eftersom även de försiktiga huggen, som
under långa stunder är de vanligaste, ledde till fisk i båten.
Skarven och Lommen hade till följd av misstaget att ha fel dryck haft
sämre utdelning men noterade med tillfredsställelse att deras
medresenärer av fiskeresultatet att döma snarare var gäddfiskare än
harrfiskare. De undrade förstulet varför man beger sig ända till
Sorsele för att fiska gädda när arten finns på hemmaplan. Något låg
det onekligen i beaktelsen...
Midsommar
Aj,aj,aj
- solsken och nästan ingen blåst, alltså en klart sämre fiskedag än
den föregående som vad harrfisket anbelangade varit högst måttlig. Nu
gällde det att bita ihop och förbereda sig mentalt för långa perioder
utan hugg. Det var nu det skulle visa sig om det var det genidrag att
byta ut Pet 2 och 3 mot Varm & Kall. Uthålligheten skulle utsättas
för prövningar och de skulle tvingas testa alla sina nymodigheter som
planerats sedan fjolårets midsommar.
Sidoparavanerna fick första försöket. I lugnt klart väder gäller det
att få bort betena från båten och därför är sidoparavander teoretiskt
tilltalande. Förra sommaren hade Räven tagit med sig en paravan som
inte alls fungerade - den bara släpades i ytan rakt bakom båten. Förde
ett jäkla liv gjorde den också. Spindeln hade nu finkammat huvudstaden
för att hitta bättre paravaner och de firade euforiskt att paravanerna
snart skulle göra den gamla regeln om dåligt fiske vid soligt och
stilla väder obsolet.
Den första paravanen sattes försiktigt ned i vattnet. Egendomligt nog
tyckts den mest släpa rakt efter båten och en obehaglig deja vu-känsla
från föregående år insmög sig i deras medvetanden. -"Den måste nog ha
längre lina" föreslog Räven och Spindeln höll med. Den längre linan
hade inte alls den förväntade effekten och paravanen släpades
alltjämnt efter båten, ungefär som när man försöker sätta koppel på en
katt som är van att springa fritt. En stund senare var paravanerna
nedpackade och förblev för resten av resan förpassade till land.
Djuprigg var den andra nyheten som skulle prövas. Spindeln hade
skaffat en djuprigg som skickades ned på två meter eftersom Sven-Eric
ivrigt rekommenderade det djupet. Av årets nyheter var djupriggen den
de satte högst tilltro till. Djupriggen fungerade visserligen som den
skulle, och även om de inte visste säkert på vilket djup betet fiskade
så stod det snart klart att det fiskade djupare än det spö som inte
apterats till riggen. Problemet var bara att det inte högg någon fisk.
Poängen var ju att riggen skulle tillgripas när fisket var trögt, men
då fisket var trögt högg det vare sig på spöet med djuprigg eller det
andra. Och när det understundom blev en kortare huggperiod verkade
spöet utan rigg gå bättre. I ärlighetens namn ska sägas att de inte
registrerade ett enda hugg på betet med riggen! Spindeln och Räven
enades om att det säkert finns tillfällen då djupriggen kan göra
skillnad, den gjorde trots allt det den var avsedd att göra. Men de
var också eniga om att huggperioden var vikigare och att det handlar
om att vara på sjön med rätt grejor i vattnet när huggperioden
inträder. Sålunda var det bevisat att övergången till Varm & Kall
var den mest betydande nyheten, eftersom den bidrog till ökad
uthållighet och fler fisketimmar.
Mask och maggot. Så var vi då där igen, men det är sådana här dagar
det ska prövas och maggoten var förstås en nyhet. Sjöns utloppssida
var helt spegelblank och harren började vaka i området. De kastade
lite med UL-spön och lyckades få några fiskar, men fisken höll sig på
behörigt avstånd från båten och de små spinnarna gick inte att kasta
tillräckligt långt. Alltså dags för mete som man kan släppa ut och
sedan sakta glida ifrån tills rätt avstånd uppstår. Metets utsökt usla
track-record avskräckte en smula men maggoten var värd ett försök. De
höll på i någon timme. Spindeln tyckte sig se att ett flöte rörde sig
men Räven hade inte sett något. De firade glatt att metet åter visat
sig vara en dålig metod i träsket.
När dagen förpassades till arkivet stod det klart för dem att
matfisken åter hade ordnats och att det var den traditionella
fiskemetoden som givit bäst utfall. De hade faktiskt fått ganska
hyggligt med harr om man ser till omständigheterna, även om det ska
medges att många timmar krävdes för att åstadkomma det.
Natten markerade sitt intåg genom att abborren åter dök upp. På vägen
hem till Siken passade ännu en gädda på att knipa en liten Rapala, men
dragens skyddsängel visade sig även denna gång värdig sin upphöjda
titel och draget räddades ur bestens käftar.
Vid den överdådiga midsommarlunchen som sällskapet förtärde sent på
kvällen rapporterade Skarven och Lommen att fisket åter varit trögt.
De hade också denna dag snabbt fått en harr men sedan ville det inte
riktigt lossna. De insåg förstås att det hela berodde på den felaktiga
fiskedrycken och förklarade att de aldrig skulle göra om samma
ödesdigra misstag igen. Spindeln och Räven instämde i analysen.
Midsommardagen
De
vaknade på midsommardagen fyllda av energi och fiskelust. Moln på
himlen och lite mer vind ingav välgrundade förhoppningar. Kanske
skulle det ändå bli en riktigt bra fiskedag tänkte de.
Det började i området där ellipsen ligger som närmast n'Rikards trad.
Ett par hugg relativt tätt inpå varandra och känslan av att fisken var
aktiv tilltog. När de följt traden och närmade sig ön där Rikards
stuga är belägen bugade sig ena spöet lätt och snart hade de fått
dagens första harr. Under en period på någon halvannan timme avlöste
huggen varandra på det sätt som de kände igen från tidigare träskturer
då fisket varit riktigt bra. Så fort solen smet fram mellan molnen
upphörde huggperioden för att återupptas så snart den gömde sig bakom
dem igen. Skillnaden var häpnadsväckande.
Den större harren var dock inte på hugget och ingen gravharr bärgades
trots att antalet fångade harrar, liksom medelvikten var god. Dagar
som denna går ett stort antal fiskar förlorade och det är inte
omöjligt att det bland dessa kan ha funnits någon gravharr. Med
säkerhet kan dock sägas att någon storharr inte smakade på betena.
Dagens mest framgångsrika bete var en Veltic med en skedfärg som
närmast kan sägas vara inspirerad av färgerna i den tyska flaggan.
Veltic-tysk fick den därför heta. De ångrade att de inte prövat den
tidigare eftersom den tog betydligt fler harrar än den Veltic med Den
enda-färgad sked som annars varit huvudvapnet under resan.
När de avslutade resans fiske på nattkröken kunde de konstatera att
midsommardagen bjudit på ett fiske som de bara undantagsvis upplevt de
senaste åren. De kunde också konstatera att det var den första dagen
med riktigt bra fiskeväder på länge och drog slutsatsen att om
förhållandena är de rätta så är sjön förmodligen inte så mycket sämre
än tidigare.
Skarven och Lommen hade också en något bättre dag än tidigare.
Självklart kunde inte något väder läka misstaget med fiskedrycken och
därför ville det inte lossna på riktigt. Men med den erfarenheten,
samt erfarenheten av att fiska i vattnet lär det bli stordåd vid nästa
resa!
Eftertankar
Men vad hände med Rävens alla exemplar av Den enda? Det sorgliga
svaret är att flugkastets kräftgång fortsatte och att flugspöet efter
första dygnet inte ens var med i båten. Det var med stor sorg Räven
återigen fick uppleva att den metod han och Harran utvecklat under så
många år, och med så stor framgång, tycktes vara redo att
dödförklaras.
Kriget mellan harr och abborre ser ut att ha stabiliserats. Dagtid
fick de inte en enda abborre och när natten lade sig över sjön tog
abborren och gäddan över. Men de föregående årens - varannan harr,
varannan abborre - märkte de inget av. Kanske ändras det när vattnet
blir varmare i juli, men den västa oron för Harrträskets utveckling
får nog anses vara över.
Riktigt panerade harrfiléer med äkta kokad skaldjurs- och vitvinssås
(inget pulver alltså) är utsökt gott. Det är dock inte lika gott som
bacon!
Fånstenarna har inte blivit bättre än tidigare. Visserligen fångades
en harr på en plats som får tillskrivas fånstenarna, men det behöver
väl knappast nämnas att det var resans minsta harr. Sannoliks skuffas
den undan från alla andra platser av större bröder och systrar med
bättre förstånd.
Pet eller Varm & Kall. Period.
Någon kan tycka att det saknas en eller annan episod i berättelsen,
vilket sammanhänger med att Pelles fiske är en sida som handlar om
sportfiske.
Epilog
Lainio
älv den den 15 juli 2012. Harran tittade på Rävens trekast med en
blandning av förvåning och avsmak och utbrast:
-Vad är det här för något?
Räven, som inte alls förstod vad som var på färde svarade glatt att
ändflugan var Den enda, i mitten satt en mycket välfiskande fluga han
bytt till sig av en fiskare som kallas Pastorn och att den tredje
flugan var en Ismopuppa.
- Jag menar inte det, men hur har du gjort trekastet egenligen?,
fortsatte han.
Räven som började bli lite irriterad svarade raskt att kastet
uppenbarligen tog bra med fisk.
- Här får du ju fisk på allt, svarade Harran och utvecklade vad han
menade.
Harran hade två allvarliga synpunkter på Rävens trekast. Dels var
tafsmaterialet för vekt, vilket enligt Harrans mening får till
ofrånkomlig följd att upphängarflugorna tvinnar sig runt tafsen, dels
satt flugorna alldeles för tätt och då är risken stor för att de tre
flugorna fiskar betydligt sämre än vad en ensam fluga gör. Harran
påminde om den gång vid träsket då de han slarvat med inköpen, och de
endast hade tillgång till ett för tunt tafsmaterial. Det hade inte
alls gått bra.
Harran tystnade och gick uppenbarligen in i grubblerier.
- Är det såna här trekast du använt när du fiskat med Spindeln i
Träsket? frågade han efter en stunds tystnad.
- Jo, svarade Räven, som nu såg lite skamsen ut.
- Då är det inte så konstigt att flugtrollingen gått dåligt de senaste
åren, dags att vi åker till Träsket och återupprättar flugtrollingen,
avgjorde Harran.
Sundsvall den 12 augusti 2012. Räven sitter vid bindstädet och tittar
belåtet på bordet framför sig. Där ligger de och de ser ut precis som
de ska. I kvällsljuset skimrar ett par dussin äkta exemplar av Den
enda. Det ska göras en flugattack och inte ett enda drag ska följa med
på resan. Det luktar storharr! Bara några dagar kvar myser Räven...