Mitt Ammerån - Skattlandsforsen
Start | Hur det började | Hur det fortsatte | Och fortsatte | Och sen då?
Skattlandforsen
är en av de stridare forsarna i ån, väl i klass med Krokforsen
och Lövleforsen och endast klart överträffad av Olsforsen.
Strömmen strax ovan forsen kan emellanåt ge en del harr men det
är poolen som forsen rinner ut i som är riktigt intressant. Stugan
vid forsens utlopp ägdes till för några år sedan av
en släkting till mig men är numer i Ammeråns fiskecamps
ägo. Vid dörren till stugan sitter en avbildning av en stor öring
som min farbror fångade där någon gång på sextiotalet.
Öringen vägde mer än 1,5 kilo och togs på en Jungle
Cock svart om jag inte missminner mig. Och det är för chansen
att få stor öring som Skattlandsforsen är mest intressant
även om chansen till stor harr inte ska underskattas. Vid skattlandsforsen
fiskar man bäst från en bit in på säsongen, då
vårfloden sjunkit undan, och framåt. Det vanliga trekastet och
klassiskt våtflugefiske eller fiske med mask är som vanligt i
Ammerån metoderna att föredra. Det skadar dock inte att knyta
på en streamer då och då för att söka den riktigt
stora öringen.
Jag var väl i femtonårsåldern och tog mopeden ner till
stugan vid Skattlandsforsen för att hälsa på mina några
år yngre släktingar som var där på besök med
sina föräldrar. När jag kom ner såg jag min kusin Stig-Göran
och min tremänning Hans (det var hans föräldrar som ägde
stugan vid den tiden) stå och fiska på södra sidan - de
hade rott över poolen i en liten gummibåt. "Skynda dig att hämta
fiskegrejerna, det är skitbra fiske" skrek Stig-Göran över
ån och det var, trots att det redan var ganska sent, bara att hoppa
upp på moppen, åka hem och snabbt rafsa med sig flugspö,
fiskerock, långstövlar och kont och åka tillbaks till forsen.
Jag blev hämtad i gummiflotten och Stig-Göran visade stolt upp
en fyrahektosharr som han fått under kvällen. På mitt flugkast
satt som vanligt en svartnymf längst ut på tafsen och jag lade
ut ett kort kast i de svarta strömvirvlarna precis i slutet av forsen.
Det hände inget på det första kastet så jag drog ut
en decimeter lina till och la ut ett nytt kast. Linan stannade upp, jag
lyfte lite lätt på spöet och så var harren krokad.
Jag kände genast att det var en ganska stor fisk på och Stig-Göran
och Hans tittade storögt på när harren hoppade och kämpade
för att undslippa den irriterande svartnymfen i mungipan. En stund
senare låg harren på stranden. "Vilket as" var det enda Stig-Göran
fick ur sig när han tittade på harren som var ungefär dubbelt
så stor som den han hade fått - "vilket as". Vi fiskade runt
forsen hela natten och fick några matharrar ytterligare men nattens
största tog jag redan i andra kastet och bara någon meter från
land - något man kan reflektera över.
Sedan stugan bytte ägare har det inte blivit så mycket fiske
för min del vid Skattlandsforsen. Stugan är uthyrd för jämnan
och då man inte får plats att vara alltför många
som fiskar nedan forsen tycker jag att det är lika bra att leta sig
till andra ställen i ån - ställen där man har större
chans att få vara i fred.
Fortsätt till Färsån >>