Mitt Ammerån - det nya milleiet
Start | Hur det började | Hur det fortsatte | Och fortsatte | Och sen då?
Minimimåttet
är numer 35 cm och man är besgränsad till att ta hem maximalt
fem fiskar per dygn - åtgärder som påkallats av den tilltagande
turismen. Mellan 2005 och 2008 var sträckan från Moan ner till
Baracken stängd igen i ett försök att öka harrstammens
styrka genom att ge fisken en fristad, samt att sträckan fungerar som
ett forskningsområde för ett projekt i Umeå universitets
regi. Sedan dess är sträckan en kvoterad sträcka med eget
fiskekort och med mycket hårdare uttagsregler. Detta har burit frukt
då mängden harr på den sträckan är mångdubbelt
mer än utanför.
De första åren på den nya årtusendet var inte särskilt
givande ur fiskesynpunkt - både 2000 och 2001 förstördes
av de hårda regnväder som gjorde att de flesta bäckar och
åar i Sverige mer eller mindre svämmande över och 2002 när
det blev en torr sommar blev den i gengäld alltför torr med alltför
varmt och lågt vatten som följd. De följande åren
blev lite bättre och att få en del matfisk var om stunom inget
problem. Dock verkar det lite svårare få den riktigt stora Ammeråharren
även om den fortfarande finns. Somrarna nu för tiden tenderar
att antingen bli väldigt blöta eller väldigt varma så
fisket går verkligen upp och ner säsong för säsong.
Jag bodde i Hammarstrand mellan 2005 och 2010 och fiskade under dessa år
Ammerån relativt frekvent. Dessutom, i stället för att fiska
själv i Ammerån, gick många kvällar åt till
att guida andra som fiskar i stället - något som verkligen ligger
mig varmt om hjärtat då man får träffa många
trevliga människor och man får chansen att dela med sig av sina
erfarenheter - det är en speciell känsla när man guideat
sin gäst till sitt livs första harr!
Fortsätt till Moan >>